Emellertid gäller för norska och svenska (ej danska) att mjuka vokaler med bokstaven K före, ger ett kj-uttal (tj-uttal av några kallat).

I norskan har man dessutom gjort en skrivreform med mottot “det örat hör ska ögat se”, i.e. har man slutat med enskilda K framför mjuka vokaler - och helt enkelt skrivit om det till KJ, för att slippa missförstånd (hos tex. inflyttade danskar :)).

Det är naturligt för en norrman eller svensk att uttala även kex, eller som det numer skrivs på norska - kjeks - med ett kj-ljud.

För dansken ställer det sig annorlunda.

PS: Hårda och mjuka vokaler hanteras konsekvent på samma sätt map. bokstaven C (istället för som på skandinaviska språk K) före mjuk respektive hård vokal, i t.ex. italienska och spanska - då i enlighet med deras regler).

SLUTSATS: Kex bör uttalas med KJ-ljud såvida man inte är dansk. Annars låter det konstigt/tillgjort/som att man skämtar.

Tjram
från Jactj

“Kex uttalas av stockholmare oftast med hårt k eftersom de känner att det är ett låneord från engelskans ‘cakes’. Detta kan synas märkligt eftersom k efterföljt av e i svenska språket vanligtvis ger ett sje-ljud, Kex med k är alltså ett undantag. Ett undantag som nu dominerar hos de flesta dialekterna i vårt avlånga land, men inte i alla. En jämförelse med kilo feltecken5 vars uttal också är dialektberoende feltecken5 kan göras.”

Alltså, det har inget med bildning att göra. Man får välja. Karin har dock en stark poäng när hon försvarar tjex utifrån grammatikregler.

Så här uttalar sig Svenska språknämnden:

http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_04.htm#kex

Kex ska uttalas som tjex, det trodde jag alla bildade människor visste:)