Natilnaldagsshopping
Var och handlade godis till filmen på Willys precis. Det blev även lite mjölk, yoghurt och micropopcorn. Jag står i min egen lilla värld under själva betalningsprocessen. Kollar på folk. Lägger märke till deras kläder osv. Kassörskan, Therese, har råttfärgat hår och en utsliten svart GUL-klocka. Den får mig att tänka på en gamal reklamaffisch från stjärnurmakarna. Minns inte exakt vad det stod, men innebörden var att man borde byta klocka ungefär lika ofta som man köper nya skor. Folk glömmer bort att även klockor behöver förnyas ibland.
Men, det var inte min poäng. Jag är somvanligt i god tid med att dra mitt kort. Redan innan alla varor är inlästa. Så helt plötsligt säger Therese: “Det blir 47 kronor. Vill du ha det på beloppet?”. Jag skiner upp som en sol. Therese förstår ju givetvis inte varför. “Absolut”, säger jag. Fortsätter att le.
Man behöver inte förstå.
stina said,
2006-06-06 @ 23:30
klart du ville ha det på beloppet. du ville även spara kvittot. annars kan man slänga kvittona :)
en gul-klocka hade jag också i min ungdom… det var tider det. kardborrband.
SMÄM said,
2006-06-07 @ 00:17
Jag hade oxå en gul-klocka… Och självklart sparade jag kvittot :D
[SH] said,
2006-06-07 @ 22:32
Ingen gul-klocka som ung. Ingen klocka alls nu. Men jag går inte barfota för det… :)
Kärin said,
2006-06-08 @ 08:57
Nä, man kan ju ha strumpor också.